Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kim

Kim tände cigaretten, lutade huvudet bakåt och lät blicken glida över den guldpatinerade takkupolen. Han hade tagit sin tillflykt till ett av palatsets salar. Där hade han sjunkit ner i en sammetsröd soffa och mittemot- på något som liknade en taburett- placerat sin laptop. Han mådde verkligen skit, men partikamraterna hade formulerat det som att han led av obehag och gett honom en käpp. Tidigare, världens farligaste man, det var han, no shit. Han älskade det där amerikanska uttrycket och praktiserade det ofta i hemlighet. Men inte nu; orden studsade mellan väggarna: -"No shit!" Han gjorde ju bara det som förväntades, varken mer eller mindre. Med sina tjocka fingrar öppnade han colaburken och gav sig ut på Youtube, till Beyonce. Han älskade videon Put a ring on it, det skulle han gärna göra- vadsomhelst förresten. Kim log. Men snart skulle han bli tvungen att göra entré för pressen och stappla omkring med käppen som en fjant. Med nöd och näppe lyckades han resa sig ur soffan, tömde det sista ur colaburken och rapade det högsta han kund. Bugade framför Beyonce, stängde ihop skärmen och placerade laptopen innanför den svarta partiskjortan.




Prosa (Kortnovell) av Jane S VIP
Läst 208 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2014-10-22 16:04



Bookmark and Share


  Anya VIP
Jaa du...som min pappa lite vulgärt sa...vi kommer alla från samma hål. Dvs vi är alla bara en människa fast vissa gärna vill tro något annat och det är väl inget konstigt med det, att vissa vill vara mer värd. Det konstiga är att vi andra accepterar det. Tänker på t ex Zlatanhysterin. Vad fan är det med massmedia och människan. Kan vi fokusera på något annan än übermänniskor. Men kanske är det just det som gör oss till människor att kan vi inte bli en i toppen själv så vill vi glida i kölvattnet från någon annan???

2014-10-23
  > Nästa text
< Föregående

Jane S VIP