En dag

stod jag öga

mot öga

med detta hat

igen


men jag vet inte

om det var hans

eller mitt


eller var det kom

ifrån


men

jag har mina misstankar


och hade vi levt

bara idag

inte igår

eller imorgon

hade det kanske

sett annorlunda ut


men vårt förflutna

är som ett spöke

bakom oss

som säger:buh

nu skrämde jag dig


och vi blir rädda

att det ska bli som förr


imorgon

är ännu mer skrämmande

för om den dagen

vet vi ingenting alls


så när han höjer vapnet

tänker jag:

nu har jag inte lång tid på mig

att hitta

någon slags lösning


och plötsligt inser jag

att det inte är döden

jag är rädd för

utan denna smärta

som förföljt mig

genom livet

och som jag till varje pris

försökt undvika


och jag börjar skratta


Då sänker han vapnet

och säger :

hur står det till

med ditt förstånd


jag är just på väg

att skjuta dig

och du bara skrattar


jaha hur slutade

historien då


aldrig


men en kväll

efter detta

satt vi på en uteservering

drack en kopp te

och rökte vattenpipa

då han sa:

jag tror inte det är hat

jag tror det är rädsla


ja men

det var ju därför

jag skrattade


och han börjar berätta

om sin första son

som dog


och när nästa barn föddes

var jag så rädd

att även det

skulle dö

trots att läkaren intygade

att det var friskt


ja där ser du säger jag

det är inte döden

utan smärtan

som skrämmer oss


sedan berättar jag

om en vän som satt vid sin fars

dödsbädd

och trots att han är över femtio år

så gråter han som ett barn

och säger:

pappa pappa

du får inte lämna mig


och först efteråt

inser han

att han under hela sitt liv

bara tänkt på sig själv

till och med

när hans far

är på väg att dö


så tänker han bara

på sin egen smärta


och ditt andra barn då

frågar jag


han dog I kriget


men jag har en dotter

som jag älskar

över allt annat


vilket sammanträffande

säger jag


nu förstår jag inte


jag menar

hade du älskat henne

lika mycket

om inte Gud lät dina söner dö


han sitter tyst ett tag

sedan säger han:

det kan vi ju inte veta

men kanske har du rätt


min far sa alltid:

be Gud om många söner

och kanske detta

var en läxa

både för honom

och mig


Du då

har du fru och barn

nej

jag hade en fru

men hon lämnade mig

och nu är jag rädd

för att gifta om mig


kanske hon också

lämnar mig


och han kan inte låta bli

att skratta