Ett ljus släcks och jag hänger upp gardiner över mina ögonlock
Rädd för att betrakta skenet av omöjliga geometriska former

Ansamlar skuggorna av icke-nuet vid foten av sinnesslöa berg
Dåtiden ligger i dvala, väntande på skriket av vår tids avslutning

Konstigt stearin formar sig inom mig och sprider sig sakta utåt
Ostämda toner berättar om drömmar som aldrig kommer finnas

Så använda den vittrade nyckeln till botten av världshavens kedjor
Bind samman förflutna skeppsvrak med din ihåliga tånghänder