~*~

Minns du nu den vinden
smekte ömt ditt hår
minns du nu den kinden
som vättes av en tår

Minns du den lund
med vita kor på rad
minns du den stund
vid näktergals serenad

Det var då

denna allra första gången
vi varandra såg
Våra känslor förenades
av bokskogs milda våg

Minns du den dagen
då vi på stubben satt
med sammanflätade
varma händer
vi fångat lyckans skatt

Minns du den ton
som sjöng igenom rymd
buren av himlens änglar
ej någonsin av molnen skymd

Det var då jag

stal min allra första kyss
det var en sommar förr men
känns som alldeles nyss

Solen den lyste
o sken på bara ben
sommaren myste
på vår kärlek så ren

Då brann vår kärlek
så mild så underbar
bulta mitt hjärta
åhh under stanna kvar

Då var det sommar
nu så är det höst
brunnit ut har trädens
flammande glöd
de står där bröst mot bröst

Inuti blöder saven
för nästa ljusa vår
grenars mörka fingrar
åter i knoppning står

Vi två sitter på stubben
sakta faller snö

täcker oss in i grottan
där värmen aldrig dö

Två varma hjärtan
slår Tidens illusoriska slag
skyddas mot smärtan
av Kärleks Eviga lag

Stubben snart tinas

bort från is o snö
skjuter nya skott
från märgen
från rot som aldrig dö

Då blommar vår lycka igen
söker sig mot Himmelen
upp mot flyttfåglars ljus
mot Evighetens brus

Lyckliga vi valsar
genom vår Paradislund
det som hände
en sommardag
är nu vår Eviga stund

 Nuet det flödar
ständigt på Kärlek rik
när vi mot Himlen svävar
till Änglarnas musik

Låt oss tacka Skaparen
för vår sköna lund
för allting som lever
för vår sommarstund

               ~*~

 © Bo Himmelsbåge

Bild: Egen från Paradislunden, Bjärehalvön, Skåne.