Slå ner tjugo år av tidkrävande meningslöshet där vår framtid inte syns oavsett hur många horisonter mitt brinnande vrak till skelett än kommer passera
Över och under hav av transparenta skuggor skapta för att göra en nattlig färd utan ände eller ens början där den stadig trumman döljer en förmörkelse
Klockan slår hårt emot frosten och liken i landskapet som ser mer och mer ensamt ut för varenda döing som försöker fylla ut tomrummet takten har skapat
Lukten av regn från vågor utan gräns vaggar skakiga ben till en sömnlös vandring tvärs över bergens rygg tills istappar klär två utbrända ögons drömmar
Trots vetskapen om att resan inte kommer ta oss dit vi vill kan jag ändå finna trösta i att vi står, vi står fortfarande, rakt här, mellan raderna står vi övergivna