Så bottenlöst bortgjord. Så bortgjord. Bottenlöst. Sjunker i maklig takt utan att känna botten alls.
Så bortgjord bara av en känsla. En känsla jag fick, när vi umgicks en tid. Jag inbillade mig kanske även, att känslan delades av dig, för dina ögon glittrade ibland, men nu tror jag det var höstens sista strålar som återspeglades utan någon form av inre glöd från dig. Så bortgjord. Snälla låt mig sjunka djupare. Så djupt att jag aldrig kan komma upp. Så djupt att du inte ser mig.