Med kaffekoppen i min hand
i ljusa gryningars arla timma
Gick jag genom barfotaland
i daggstänkt morgondimma

Jag njöt av vetefältens sus
och sången från vår skog
Stillheten var mitt nya rus
ty av staden jag fått nog

Det finns annat i livet än flärd
och att lovsjunga sig inför andra
För även om jag så blivit lärd
söker jag nya stigar att vandra

Gammaldags respekt och heder
är min nygamla levnadsstjärna
Jag lär av flitens dygd och seder
och i min gärning gläds så gärna