Jag är lycklig
tills jag tror annorlunda
jag är glad
tills jag känner saknad
ovetande är bäst
oönskad tvivel värst

Tvivlet håller mig fången
i osäkerhetens våld
när allt är ifrågasatt
och opålitligt
även jag själv försvinner i dimman
som täcker över kompassen
lurar mig att gå i cirklar

Jag ska bryta tvivlets nacke
jag ska rycka bort tvivlets armar
jag ska bli fri från dimman
min kurs ska ej rubbas
först ett steg med vänster
och sedan ett med höger
hoppets trumma i mitt huvud
ska hjälpa mig på min vandring

För än finns det vägar att vandra
än är mitt öde oskrivet
nya upptäckter väntar
inom dagsmarschens avstånd
varje dag ser jag längre
utsikten är min belöning