Det mest bisarra är att jorden ju egentligen ÄR platt. Varför skulle vi annars konstant falla över kanten? Ner i det svarta klägget, bortom det rosa fluffet? Varför skulle vi annars skåda världen från nedan och genom de bitte små hålen? Där solen ibland strimlar igenom och fåglarnas avlägsna kviddevitt får en att kräkas. Ja, jorden är egentligen platt och det finns heller ingen punkt. Men om man går tillräckligt länge. Kan man alltid gå in i väggen. Den med studs.