jag ville gå i


Upplysta Gränder,



men när jag kom fram


fanns inga kvar.






ett kalhygge skönjdes


i fjärran


men varför ekorrarna


hoppade baklänges


kommenterades inte


i AKTUELLT

den kvällen heller.




jag tog mina fördomar


och slog dem i huvudet


som ett slags


existentiell


patetisk


Via Dolorosa



fåfängt sökande


efter en nästa anhalt.





väl framme där


mindes jag





- ingenting.