Uppror

Han la sin välstrukna skjortärm om min hals,

presenterade herrgårdsmiljö och vacker fasad.

Men, bestämde hans röstläge: du bör vara tillgänglig vid middagar: konversationer med gästerna måste ske med etikett. Tona ned ditt ohämmade skratt och tänk för Guds skull på att din (här betonade han) fatalistiska inställning kan stöta sig med gästernas mer konventionella.

Vi stod på övervåningen, jag hade just snubblat på den persiska mattan, mannen med eleganta gester, den tomma blicken ledsagade mig till mitt diktar rum.

Här kan kan du skriva, känna dig fri men, bestämde rösten igen, skräpa inte ned städa upp efter dig. Älskling! Du måste lära dig att sortera dina drag - och hans röst gick på som en gräsklippare - vi får det underbart tillsammans om du fogar dig till gängse regler. När det bara är du och jag, väste han, och lät sin kalla högerhand fara längst min ryggrad, då ska du plocka fram din vilda, ohämmade sida.

I den stunden var hans ögon döda klot rösten robotomerad, min vilja i uppror.

Såg stumt på mannen utan själ, skrattade mjukt, smekte av honom idiot slipsen, vickade ned honom i jämnhöjd med trappstegen, sa: nu ska vi leka litet, band hans veka händer i spjälorna - och då talar jag inte om en dubbelrosett -

Reste mig log och sa: så ofri skulle du ha gjort mig i anden!

Vinkade och for fri ledstångsfärd till bottenvåningen och den befriande porten ut till friheten.

Städerskan fann säkert resterna av en spillra en måndag.