Är mitt mörkers dräng.
En sträng en.

Trivs med oss.

Sitter i Stockholms blöta förnatt.
Klockan inte ens barnet.
Det lyser men bara från de artificiella.
Det är genom att inte synas vi ser.
Er.
Insyner i obildade familjebildningar.

Föraktet är mörkrets kusinvitamin.

Skuggorna våra allierade,
maktlösa men skrämmande.
Skrymmande rymmande.

Å natten,
Natten är vår mor.
Vi glider osynliga fram,
i och genom den.

Ni, ni vet alltid var ni har oss
men aldrig var vi är.
Eller när.

Vi kan till och med vara er.

Plötsligt.

Nu.

Så var det för mig.

Hej.