Orkar inte röra på ben jag knappt han dreja klart,
liggande uti ängar av sågdamm och aska från änglar.
Snälla säg att drömmar är psykiskt sjuka albatrosser,
bara säg det innan jag river ner den röda färgen hemma.
Trodde ett tag att jag själv myntat de värdelösa orden,
"Cazazza kom till min dalgång och sjung att vi är ett!"
Istället förlöser jag Medusas och Prometheus kroppar.

Vackra plågoande uti mitt morotsland, ska vi dansa?
Dödsvals eller slakthus är vår kärlek men ack så fager,
likt en dålig referens i marginalen av en dimmig afton.
Förinta den, förinta det där havet i molnen under oss,
de där stumma och blinda molnen som äcklar till skrik.
Och ekot kommer från det slitna lapptäcket på sängen,
ekot kommer därifrån och jag vill bara lyssna till det.

Mitt hem är där under och jag vill bara stanna,
och kunna avundas dalgångarna och bergstopparna,
om jag hade det så,
om vi hade det så,
om alla hade det så,
Jag älskar, jag hatar, jag gråter, jag avskyr, jag kysser, jag skriker, jag rymmer, jag slår, jag förstår, jag förstår...

Dalgången,

sågverket,

lapptäcket.

Äntligen, nu kan jag vila.