Inflödet av intryck
tryckt i pannan.
Oundvikligt vidhäftande,
instoppat, uppstoppat, instucket
i alla utrymmen.

Det oberörda stället
bortblåst.
De tysta vrår som fanns där
brusar som tinnitus.
Hur än stilla det blir
är det alltid något som skär
genom luftrummet.

Det lämnar ingen himmel orörd,
ingen otillgänglig urskogsdjungel oberörd.
Inte ens djuphavs fiskarna
Lämnas ifred.

Det går inte att motstå att bli indragen
i alltings dissekrerande,
lobotomerande, hypnotiserande, bombarderande.
Alltings utrop lämnar inget kvar för frågor.

Om man nu inte råkar stanna upp mitt i steget,
för att det av en oförklarlig anledning blivit ett
avbrott i sändningen.

för ett kort ögonblick
får mottagarens antenner en chans att riktas
mot större sammanhang,
frekvensen ställas in, för att se bilden klart.

En glimt av något bortom bruset,
en sekund är allt som behövs för att förstå.