en skär stjärna skär genom natten
en himlakropp på flykt
halstrar ångest över våndade kroppar
och sinnen som suddats ut
av piller som dämpar, ångest, rädsla, kärlek och glädje.
dämpar sinnena till fullo i en kolsvart ensamhet
ridån lyfts, fram träder den besjälade svalan
vaken från dvalan
upplyst av solen, beslutet är taget
inget mer ide, inte ens när vintern är som mörkast och tankarna löper amok
björnen sover i sitt lugna bo, den är inte farlig, bara man är varlig
honung lenar dess ljuva själ
men saknar aktiva substanser
förbindelser brutna av naturen själv
ödesdigra försök att slippa spela en roll
norm och konstruktion i bisarra hopkok
sociala samspel som måste fungera
leverera
elevera
korrumpera
spekulera
onanera
frustrerat och frenetiskt
i ett virrvarr av könsroller
jag knullar mig själv
försöker finna frid
men lösningen är bara tillfällig
utlösningen
meningslös men fruktsam
jag häller satsen i en påse, svingar den ut genom fönstret och hoppas att den träffar en tröstlös själ
sen ska den döpas...
antikrist