Vi blinkar
Ögonblick som går oss förbi

Tänkte på det igår i Japans inre,
avskilda bland många
satt vi två som känt varandra i femton år men aldrig
på tu man hand.

Missades något i de evinnerliga blinkningarna?

Som när du sa att du hade något att säga men inte visste hur
Ett pirr, en inre rusning jag nästan trott var slut på
Såg oss tillsammans utan att veta hur det skulle gå till

Andlöst.

Svindlade.

Belysningens kyla.

Vi släckte ner för att se mer av vårt möte.

Så mycket talade emot, bara ett som talade för.