En dag om en evighet
då våra händer är ärrade
kanske vi hittar nuet.
När glasblåsarhjärtan
formar ögonblickets glöd
till bärnsten i en film.

Allt vi vill är bara det,
att se oändliga strålar av ljus
färdas från balkongerna,
forma havet ovanför oss
där vi kommer bygga allt.

Även spöken har ett hem
men vi kommer vandra planlöst
med tatueringar under vår hud,
skinande de nätter vi minns.

Spräng då drömfängelset,
det vackra missbruket
när kvällarna är vackert hemska
och lapptäcket värmer än.

Strålarna har ögon och organ,
krossade under jättarnas eldögon
uti området målat med månljus.

Desto mer vi finns
än mer försvinner allt
och en natthimmel formas.

Vi är ljusstrålarna
Vi är bärnstenen.

Vi är oformliga
i glasblåsarens våld.

Vi är alla evigheten

Den oövervinnerlig dödligheten.