det är;
som att vattna ett torn, bara för att se det krackelera just där det är som skörast och det lilla maskineriet gömmer sig 

det är;
som att dricka djupa klunkar av blå, inte för att släcka törst men för fylla sin väska med ännu mer melankoli och trasiga plåster

det är;
som att tro att trådarna funnit fäste, bara för att upptäcka att man istället får se om man överlever fallet

det är;
återigen en dag av obegripligt