Sången vi hade tillsammans
då vi gungade som ett
nu är det borta alltsammans
som förr var varmt och hett

Nu gungar jag själv i otakt
ensamt och tragiskt allen
tyst är sången vi lagt
för oss att alltid ha sen

när det mörka faller
som ljus som nyss släckts
då sjunker humör som galler
när butiken nyss täckts

av rutor i stål och järn
jag söker ligga stilla och tyst
måste ta ordentligt spjärn
för sången vi hade till lyst

har tystnat för alltid till sist