Kommer jag att bli ledsen?
När alla oskrivna ord rymmer uti natten
och brinner tillsammans med hemlösa stjärnbilder

Ibland måste du bara inse
att sökandet efter det en behöver för att våga lämna allt
blir flykten från livet

Vi två
och våra vänner
kan stundvis lysa av fantasier vi är fyllda av,
sagor som punkteras varje morgon.
Vart tog alla vägen?

Skärvorna av drömmar döljs bakom ögonlocken,
lågor på himmelen jag vill omfamna
och skydda från regnet bakom blekta rullgardiner

Och när bergen skriker
vet vi om tiden är inne?
Kan äntligen ta de sista stegen
över försenad ungdom,
flyga över landskapet
begrava ett dement lapptäckshjärta i havet

Se våra komahjärnor blir till blåröda stjärnor
uti en konstellation av ovetskap och dans,
allt tar längre tid än vi levt
och ändå kan vi räkna dessa få sekunder på våra fingrar

Våra spöken flyter i floden
under fragment av broarna,
parkerna och höghusen
där titanernas ögon vilar på åren
som ännu sover framför våra fötter,
fastsurrade på ett tågspår

Verkligheten vi byggt
den repeterar sig inte när jag talat den i fönstret mot staden,
allt kommer vara nedgrävt under snön
i väntan på att få återvända
så stanna