jag gick förbi,



bara råkade





partyt var över



drinkarna urdruckna



stim och stoj klingade ut


i natten.







det vår då jag såg dem



- där i dammen






två änder




alldeles ljudlöst




i den nu försvunna



världen






ja, världen tycktes



borta, bortom,



ännu längre bort






då kom tankarna


så där o-ombett






tankar på mor och far







var är dom nu?



ser dom mig?




hör dom mig?






märkligt





plötsligt kände jag




en vördnad,





en djup inre stillhet







jag gick vidare



för mig själv





hemåt i natten






kyrkklockan slog tre


i fjärran








allt var alldeles tyst





bara knarret



av min nya skor



mot grusgången



knirrade




som en gammal


gisten trädörr