Som tanig elvaåring blev jag skickad att köpa nyrökt makrill på vårt landställe (Norra Grundsund) pinnade ned till mannen i blå overall gav honom tio kronor, fick en makrill inlindad i papper, kramade hans väderbitna hand och sprang ut på klipporna, havet mot Lysekil. Där satt jag, åt en smula, en till och hela biten av denna underbara forntidens makrill. Vågade aldrig hem till sugna föräldrar, sov på klipporna. Ingen aga, bara  ilskna blickar och ingen plats i familjens segelbåt den soliga morgonen efter dådet!