Lucian
sprang vilse
i oändliga
allt trängre
korridorer

med 
väggar
otvättade
utan minsta
pynt

barfota
ända in
i den 
skärningspunkt
där väggar
tak och golv
obönhörligt
möts

där ingen
plats
mer är

där idealet
är fodralet

oskuldsfull
blondin