som gömde jag livet i en tvättkorg
svalkade de brända minnena i floden
och lade mig för att vila i lönnens skugga
inte av sorg Igor, inte av sorg
bara av leda, bara av leda
ty en gång trodde man
sedan blev det bättre
guldstolens kvävning mindre iögonfallande
bibliotekets sönderfall en ogråten parantes
och begravningen i illusionens skattkista
något att skratta åt under hattbrättet
inte så bruten Igor, inte så bruten
allting har sin tid, också döden på klockslaget