Idéen sprungen ur desperation och gruppsykologiska teorier.

Inte många trodde på den, på honom.
Löjligt, sa man.

Tävling med fiender i samma lag!!
Tävlingsgrenar menat att förbrödra och försystra, förena. Läka genom lek.

Problemen, skillnader alltför stora, allvarliga.

Fundamentalister från olika traditioner i sammanunioner.

Jihadisten med mormonen,
Kreationisten i par med ateisten.
Anti- och rasister samman.
HBTQare med pryda arm i barm.
Uteliggare och miljardären utanför samma ICA

Att de skulle, att det skulle lyckas att samla dessa motståndare. Syrien fattade inte poängen. Palestinierna sa att de redan kände israelerna.

Tv tveksamma till en början.

Deltagare drog sig ur.

Nya rekryterades dock. Nu med erfarenhet och skaparglädje.

Ledare, denna gång, ansikten utåt.
Björn Söder, Al Sharif, Gudrun Schyman, Mattias och Jonas Gardell, en Herrey, Dawkins, Ekman, Babsan och en av Busharna, bara i det första svenska avsnittet. Inspelat i Globen. Efter fyra omtagningar kom första omfamningen, den missförstods först. Publiken andlös. Så

Lossnade allt, smallt. Kramar, laganda, nya konstellationer, vinnare och förlorare.

Årets person ett par:
Jihad Joe från Austin med Mahmud Mud från Mogadishu.

Nu kom intresseanmälningar från yttre kanter, upp stack huvuden som legat djupgömda, nästan glömda.

Krigare och pacifister löste rebusar och sprang i labyrinter. Bögen och homofoben kramades om. Och om igen.

Programmen spelades in där annars bara krig utspelades.

Sedan var det två muslimer som man sa kände varandra för bra. Men de, de sa att värre fiende än han fanns inte och pekade på den andre.

Sedan vann de sin grupp och det var fred därhemma inte bara fredagar, när programmet sändes.


Överallt pratades det om programmen. Man sökte upp dödsfiender för att bilda par som skulle komma med. Räckte inte med släktfejder längre.
Värre skulle det vara, värsta bara.
Värst var bara att konflikterna börja ebba ut, dom var nära slut,

Programmet gick i graven 2017.