Natthimmelen
utan stjärnor
påminner om
gamla vänskaper,
misstag,
någon dag
för länge sen

Fingrarna skälver
emot berggrunden
i pappret
och finner snölyktor
mellan revbenen
som färdas
ut och bort
från hyreskomplexet

Upp högt
bland mina kära,
molnen jag älskat
och finner ro
i hamnen
på Neptunus

För mig
är det ännu så,
liksom jag ännu
andas rök och decemberluft
med solrosor i ögonen
och läppar av garn

Visst är skogen vacker?
Utan hämningar,
med livet ätandes
ur fingrar av betong
Jag, Steve, Cazzaza
med nya bekantskaper
presenterar
kvällen inför
en stum publik.

Cigaretten på hjärtat,
jag bränner ner staden
innan jag ljuger