Jag kom till där ett spår

en gång slutade i död.

Nu i modern tid

syns spåren av den döden.

Gick in ett rum

med svärtan kvar på väggarna.

Det verkade att ingen varit där

sedan en dag 1943.

Jag nästan snubblade 

över lite aska som var utbredd

 på golvet.

Det var som om det talade till mig

tänk om man en gång, kanske

det går att få ut DNA ur aska?

Vem var han eller hon?

Var det ett barn eller en vuxen?

En sak vet jag

den var inte värd detta öde.

OCH INGET HAR VÄRLDEN LÄRT!