Ljusets flimmer är hjärtats tongång i mitt hysteri. Det blinkar inte nog.

Nytroglicerinets raseri speglas i volfram som brister.

Evig som rädslan är pinan.

Tre läten av handfull jord hälsar på. Det är dags för er att gå.

Rosa nyanser på aspens knoppar, klocktornets sång.

De förbipasserande barnen. Vilken ljuvlig dag.

Tills tankar mig bestrider, jag är under jord.