Tänk vad många gånger jag fått höra att mitt minne är som en guldfisk så röd som min itslearning lyser av alla inlämningar som jag missat lämna in. Varför ska denna stackars fisk jämföras med min glömska? Egentligen är ju denna fisk riktigt smart och begåvad. Sedan kan ni ju dra en egen parallell mellan mig och guldfisken.

Varför jag står här idag och ska prata om guldfisken är för att människor ofta har förutfattade meningar om väldigt mycket. Vi överdriver, vi manipulerar och ljuger så att liljorna vissnar och tillslut så illa att lögn utvecklas till en falsk sanning, som i detta fall myten om guldfisken.

I flera hundra år har guldfisken varit världens mest populära fisk. Engelsmännen tog guldfisken till Europa på 1700-talet. De användes i trädgårdsdammar och som prydnad i ofta små skålar som blev ett exploderande inredningsmode i de flesta hem med pengar över.

För att inte människor skulle få dåligt samvete av att bevara fisken i trånga utrymmen så spreds propagandan som pesten och man påstod att guldfisken bara har ett minne på 3 sekunder, så oavsett hur liten skålen är så kommer guldfisken alltid hitta nya ”spännande ställen att utforska”.

”Nu när ni tänker på det här, visst känns lögnen uppenbar?”

Vetenskapliga studier tyder på att guldfiskar kan lära sig hitta rätt väg till mat i en simpel labyrint efter några få försök. Om man nästa dag ändrar labyrinten så försöker de med den gamla vägen först, men lär sig den nya vägen efter en stund.
Detta är ju det slutgiltiga beviset på att Guldfiskar har ett välfungerande minne och bör därför inte heller plågas hela sitt liv i en trång mardröm tills döden knackar på. För om jag skulle fråga er alla här inne så är jag rätt så säker på att de flesta inte skulle vilja sitta inne på Kumla anstalt hela sin livstid utan anledning.
Visst det skulle nog finnas en del som skulle vilja ha det där 1700-tals inredningsmodet med små vaser fyllda med guldfiskar lite överallt, för det har ju alltid varit så att människor haft guldfiskar i små utrymmen och fiskarna har ju inte avlidit på grund av det skulle vissa påstå, och visst det finns ju de som vill placera in människor i fack.

Men alla vet ju hur det är att andas i en påse, man känner hur syret tar slut mer och mer, efter varje andetag som tas. Samma princip i en liten skål med vatten, fisken upplever det svårt att andas efter en viss tids vistelse i skålen.
Men till alla er som fortfarande vandrar i de konservativas vilseledande fotspår och som inte tycker det spelar någon roll om guldfiskar utsätts för dåliga förhållanden, jag har en viktig sak att säga till er narcissistiska människor. Vandra inte i de konservativa banorna, utan tänk på guldfiskens livskvalité istället. Varför inte köpa ett större akvarium och låt det lilla livet känna glädje den tid den lever här på jorden.

Släpp guldfisken fri från sin cell. Låt den bli hemmastad i ett rymligt akvarium där den trivs, för den bär på en briljant uppsättning av minne och känslor, som i många fall aldrig får utnyttjas, bryt myten och låt lögnen vissna och blommorna blomma låt guldfisken glädjas, integrationspolitik, oljepolitik, penningpolitik och textkritik.

Hur kan detta relateras till mig undrar ni nog? Jo hade jag bara fått lite större utrymme och några fler år och lite andra förutsättningar i livet så hade jag kunnat visa min intelligens och stora förmåga och då hade jag sluppit stå här idag och pratat om guldfiskar.