Hör mig! Hör mig!
Mina ord börjar tyna bort!
Jag vet jag vart försenad med att ge resultatet kring big bang men blott ögat mitt handskades med framskjutningen av ljuset

Och här står jag men jag undrar om du hör mig?!

Jag vet att du kan se mig! Jag vet att du kan känna mig! Men jag vet inte om du ... Hör mig...
Dina illusioner är enbart vanföreställningar! Overkligheten är verklig, det vet du för du ser mig och känner mig! Men just det.. Du hör inte mig.

Det är just förhållandet mellan vaskens botten och ögats pupill. Du hör inte mig för du dämpar mig med piller och alkohol så mina ord tynar bort..

Du ser mig inte för du förseglar dina ögon med tjocka dukar.
Du känner mig inte för du slösar på ditt eget blod..

Jag kommer i alla fall aldrig lämna dig.. Heller inte sluta se dig, känna dig, Höra DIG! Men du vänder ryggen så då väljer jag att stanna kvar tills du känner för att ändra ställning..