På den här perrongen
står allting fortfarande stilla
och jag är kall rakt igenom
nu när det inte längre finns 
några ord kvar att säga

men jag kan ännu känna
värmen av våra sammanflätade fingrar
när jag tittar tillbaka mot platsen
där vi stod och höll om varandra
mitt bland rusande människor

du vet
den där gången
en söndag i mars
då allting runtomkring
liksom bara försvann 
allt utom du och dina läppar
och mitt dunkande hjärta
det var bara vi

det är bara fem meter bort
men det känns som en avgrund
ett annat liv



jag saknar det.