Hade en dröm om vatten och ursprung. Jag minns att vi hade rest länge. De som hade samlats var människor med en hållfast tro. Själv var jag bräcklig men välkommen. Enorma vidder, fält och ett vatten med mening. Det var dammar anlagda för att lagra visioner. Fonder med heliga berg. Det skrevs inga ord på stentavlor. Kanske i snön på bergens topp. Platsen hade varit saknad redan innan den planlagts för tiden är inte viktig. Vi bara flyter på allt som kan bli. Och vid vattnets kant slog vi oss ner. Dammanläggningen var inte färdig men vattnet var redan heligt. Frid är ett missbrukat ord men vi höll det som ett barn mellan våra händer.