i feberdrömmar
under kort sekund av evighet
existerar hon, suddigt påtaglig
oförmögen försöker jag fånga
stunden som svinner
då dimmans töcken glider isär
plågas jag i vridande smärta
räknar desperat till slaget
då jag åter låter henne
rycka mig till sig
Jag är intet
Jag är hennes
signad är hon
som rider min lustfyllda själ
in i mörkret
bort
från allt