Du tittar så i tomhet, docka
lilla figurin
med hud av tyg, med hull av ull
och huvud av porslin

Vem håller dina händer, flicka
ilsket knutna så
vem dricker all din vita blick
din längtan i det blå

Du är en kropp i marken, bara,
stel och slät, Pierrot
som friats från sin sista tår
i jorden ovanpå

Du krossades av ödets spira
i din grynings blom
du skrattade dock först som sist
åt allt, befriad, tom.



5/4 1988