Blev igenkänd uppå stan
blossade i kinden
kändes konstigt hela dan
trodde att hon flytt för vinden

Till en plats där ingen såg
vem hon var, den lilla poetissan.
när hon glad i håg
gjorde ett besök hos frissan

Ny peruk med färg som skrällde
"äro detta JAG"
var frågan som hon ställde.
"dröj ett tag"
blev svaret någon fällde.

Så blev näsa klädd i brillor
röda, stora som hos stjärnor utav mått
tänk att hon fått såna griller
hon som allt det glittriga försmått.

När hon återvände ut på stan
ingen hälsa´ingen log
lite sorry blev hon allt
bättre med sitt gamla jag.

Nu hon läses och betittas
trots sitt silver och sin min
stannar till och tackar vackert
när nån säger "dikten din var riktigt fin"