Jag har utvecklat ett beroende. Ett missbruk. Om jag inte får min dagliga dos blir mina tankar oroliga och kroppen känns svag och trött. Jag kan börja skaka och frysa som om jag hade feber.

Ingenting känns roligt längre. Jag kan till och med få svårt att andas. Ju större dos jag får desto mer vill jag ha och desto svårare blir det när flödet avbryts. Jag blir girig och vill inte dela med mig till någon. Jag blir misstänksam och tänker mörka tankar.

Det är det enda jag kan tänka på när jag inte har det inom räckhåll. Jag gör allt för att få minsta dos, och ibland avskyr jag den jag blir när jag tvingas vara utan. Jag har dålig aptit även när jag känner hungern gnaga. Mat kan inte stilla min hunger.

Att försöka ersätta det med annat ger bara en skenbar tillfredsställelse som inte går på djupet. På sin höjd kan det döva begäret en aning. Men det kan lika gärna ha motsatt effekt.