och någonting måste gå sönder
nu nu nu
gör det fort
behöver explodera
skadas
raseras
kan inte leva, kan inte leva

som en del av mönstret i tapeten
lever jag ett liv i tystnad
jag är minst av allt hjärterdam i kortleken
inte heller kökslampan eller någon annan part
av viktigheten

men om jag ändå vore
lite, lite mer i färg
kunde jag kanske flyga lite högre
kanske kunde jag måla någonting vackert
eller sluta sopa smuts under mattan

jag är mest en del av damtussarna i vardagsrumshörnet
som virvlar runt bland dansande fötter på lördagsnätterna
eller kanske är jag ett tomt vinglas
som någon glömde fylla på

jag gömmer mig mellan boksidor
du behöver läsa mig mellan raderna
en dust av dina varma andetag når min nacke
och jag ryser, av obehag

jag tillåter dig inte att komma mig nära
lägg ner min bok, den får du inte röra
jag fastnade någonstans mellan cyberrymd
och slottbygge i en säng, vem vill något annat,
egentligen?

jag saknar, ibland, en vårvind genom mitt hår
att känna en tår falla över en rosa kind
eller att hälla hela glitterkaret över golvet
och att snurra hundra tusen varv till the kinks högt ur högtalarsystemet

ja, nu är det tid,
för något att gå sönder
ta sönder muren som gör så att jag inte känner
får den rasera
slå mig, kyss mig, älska mig, krasa sönder mig
låt mig gå i tusen bitar på sovrumsgolvet
låt mig gråta, skrika och göra avtryck av mascara på din axel
få mig vilja göra ingenting, när du inte är där
låt mig synas
bli älskad
bli hörd

låt mig finnas,
om så,
bara för en sekund.