1

Allra närmast min hårbotten kläcks
En nötskrikeunge

I ett litet bo, bäddat med bomull
och maskrosfrön
Skall hon växa

Bli stark
Och vild

Upprorisk




Jag matar henne med tankar
Och idéer

Lyrik
Och akvarellfärg


Glupsk slukar hon

Små månskenskakor
Stänk av midnattsmörkret
Ljudet av eklöv som faller




Det lilla hjärtat slår
Och slår
Tusenmiljarder slag
I sekunden

Slår
Slår, slår
Och
Slår

Så tyst. Så upproriskt.



2

I månskensnatten sjunger hon

Jag säger att
Det är dags nu

Jag har matat dig
Givit dig min kraft
Mina färger

Varje dag




Det är dags nu
Fastän hjärtat snörper
Och fingrarna är kalla



Nu skall du flyga





Du, min lilla nötskrikeunge
Sitter på din kant och
Vajar
Krampaktigt håller fast

Bara en liten vind skall blåsa förbi
Först

Två

Tre

Fyra


Snart




NU



Jag blundar


Och
Du

Trasslar in dig
I mitt hår

Skriar skräckslaget
Flaxar med dina
Blå
Små vingar

Och

Det lilla hjärtat slår

tusenmiljarder och tjugofemgånger
I sekunden




3

Jag nynnar en sång
För dig

En vaggvisa om ängarna


När
Jag varsamt befriar dig
Från mina lockar


Håller dig i min hand
Räknar dina andetag

Kysser din
Panna



Säger

Var så god
Och
Flyg

Min lilla fågelflicka.