hennes läppar på mina talar ord, inte röst,
en bön, vars volym reser förbi ryggradens berg likt lågor,
som tänder nattens rum,

avtryck dolt inristade, till följd av en synlig absorberande saknad
ögonen, reflekterar tystnad, en klyven kapitel.
kropp totalt uppslukad, i enbart drömmar och minnen
din själ vistas där, välkomnar det vi når i ande,
men saknar i kött och blod.