När luften ligger tung, när dimman hindrar sikt.
Då kroppen inte längre känns ung,
Och man tampas med minnets svikt.
Finns hopp bakom nästa krön?,
Sträcker solens strålar sitt ljus?
Kommer åter ungdommens känsla så skön?
Kommer åter värme i kropp och hus?
Säg varför skulle vägens ände vara här?,
Säg varför är det slut för att man framtiden ej vet?
För varje fumlande steg, man något nytt lär.
Då solen åter letar sig fram kan känslan igen bli het.
När dimman lättar kan nog livet åter hållas kär.
Det enda man vet är att man aldrig vet.