Hårda händer griper tag i hans armhålor. Och släpar in honom i ett plågsamt vitt duschrum. En stark doft av desinfektionsmedel når hans omtöcknade hjärna. Varje dikt ett uppskjutet självmord för honom. Tangenterna har inga fördomar - de bara vidarebefordrar. Nu känner han hur han liggandes på detta jävla pissbruna golv blir träffad av hårda och alldeles för kalla strålar. Duscharna är nämligen spärrade på detta lidandets lyxiga etablissemang. Tänk! Han behöver inte ens öppna och stänga persiennerna själv. Av någon underlig anledning - så saknas snöret till dem ? Så han ringer ofta som fan. Nej - nu är det för ljust eller för mörkt. KBT? Ni förstår det är inte längre tillåtet att vara melankolisk i detta land. "Var glad och lycklig - din jävel". Annars proppar vi dig full med "Lyckopiller". Kanske har psykologerna bara läst sin kurslitteratur? Opoops! - en liten elchock till frukost kanske? Nej för helvete! Ni förstår ironin i det hela - hur han tidigare i sitt liv jobbat just som mentalskötare. På en sluten avdelning. :o(