Bandet löper rakt över målningen
med färg av min barndom
korsar diket där jag en gång låg och grät
över en död ko som nyss hade kalvat
och mjölkerskan som var så vacker.
Kärlek var det och kramp
som fortsatte in i hjärtat.
När lämnade jag diket?
När virade jag bandet runt pannan
så att alla skulle se?
Nu löper det rakt över målningen
kopian med originalet på baksidan.
Där finns diket
där hjärtat som fortfarande pulserar
i svart och orange.
Där finns jag.