Men trots allt så lever den svarta ängeln
och hon lever gott
på minnen och nya upplevelser.
Våren blomstrar
och de olika förälskelserna
radas upp på olika smultronstrån.

Hopplösa
passionerade
avlagda
framtida.

Alla får plats
och ingen glöms.
Varje gång lärs något nytt
och hjärtat är stort
att rymma mycken lärdom.

Hämnden är glömd
eller rättare begravd
att aldrig mer nämnas
eller planeras.

Ty förlåtelsen är störst av dygder
och dygdig är vår ängel
trots att det inte verkar så ibland...