Dömd att ständigt vara
"den andra kvinnan"?
Fruar och flickvänner tittar
men jag visste inte,
ingen sa
förbjudet.

Allra minst de som halva skulden borde bära
men endast är "vilseledda".

Häxan.

Men passionen och kärleken väljer,
inte jag.

Mer eller mindre skamliga förslag
från "upptagna" män.
Skyll på mig.
Det brukas så.
Inget öppet, men tissel och tassel.

Stackars män
som inte ser vilken häxa,
vilket våp.

Okej, jag ger mig.
Förvisad till hemmets ensamhet
och cellibat
för hon får inte tag på någon egen
och skulle säkert ändå,
man vet ju hur häxor är.
Borde brännas på bål.

Men jag blir ju bränd
hela tiden
men ingen tror mig.

Förvisad till en egen ö
dit de kommer ibland
för jag är så lättsam
inga krav
och alltid ett leende
till övers,
inget fördömmande.

Hur kan jag fördömma
när jag inget vet
och varför skulle jag inte le
när ensamheten slukar alla mina tårar
och ingen anledning finns
att visa sårbarhet i sällskap.

Men misstolka mig inte
och tro inte att jag är dum
bara för att jag i visa avseenden
är naiv.

Jag tror på män
om jag inte har anledning
att misstänka något
(som alla tror att jag vet och med beräkning lämnar åt sidan).

Jag kanske är en häxa
men en mycket blåögd
och ärrad sådan,
utan trollkraft
men med ett sårbart sinne
och ständigt brinnande
hjärta.