Det var en mörk natt
stjärnorna glödde på
himlavalvet

Tiden sprang så sakta
som om den inte längre
ville gå

Det var en ödesdiger känsla
det enades alla om
efteråt

Så många omen i den kalla
tysta natten

Det var den svarta katten
som sprang över vägen
strax innan

Det var korpen som flög över
huset och kraxade
olycksbådande

Så var det vargen som ylade
i mörka skogen
i nätterna tre

Ja alla var ense om att det
bara hade kunnat sluta
på ett vis

När så främlingen kom till
den lilla byn en mörk natt
i januari

Verkade självaste hin håle
följa i hans fotspår och man
låste sina dörrar i skydd

Ja så gjorde alla utom smedens
dotter den fagra Inga
hon den godhjärtade

När man hittade henne dagen
därpå var hon lika vacker att
skåda som alltid

Vid skogsbrynet låg hon
så tyst och stilla att man trodde
hon sov

Inte en skråma hade hon och
hennes anletsdrag var av
djupaste frid

Hennes händer låg knäppta
på bröstet som i bön

Ja man visste nu säkert
var man och kvinna i
den lilla byn

Att korpen den kraxat
för Inga den
olycksaliga

Och vargarna som ylat i
dagarna tre
de förebådat liemannens
ankomst

Den svarta katten
ja det vet ju alla
att det är satans otyg

För det var han den mörke
som kommit till byn
om natten

Ja det visste man nu
alldeles säkert
som amen i kyrkan