Frida och jag hade brevväxlat i flera år
Tillslut beslutade vi oss för att träffas en vår
Vi hade båda två någon på varsitt håll
Vi visste att vi kunde få börja från noll
En dag strax eter påsk tog jag tåget från Degerfors
För att ta reda på om det kunde bli något mellan oss

Frida väntade på mig vid Stockholms Central
Hon log och sa : du vet väl att du alltid har ett val
Frida tog min hand och fortsatte, du får göra som du vill
Men det är kört om din flickvän kommer på hur det ligger till
Frida såg mig rakt in i ögonen du vet att det är så eller hur?
Vi kan gå åt varsitt håll eller gå tillsammans och älska som djur
Vi kan ta in på närmaste hotell, och älska tills tågen går hem
Det finns ett hotell där de hyr ut rum utan att de frågar till vem

Vi gick direkt från cityterminalen till ett billigt hotell
Vi hade ett par timmar, vi skulle båda vara hemma innan det blev kväll
Det var bara artigt kallprat medan vi väntade i hotellets reception
Nu skulle vår kärleksfulla relationer hemma förvandlas till en brusten illusion
Frida orkade inte vänta hon gick före och jag tog nyckeln till vårt rum
I hissen såg jag på henne, drog henne intill mig och kysste hennes mun
Frida sa det här är din sista chans, det förstår du väl, det vet du
Det här är sista chansen att backa ur, det tillfället har du bara nu

Vad visste vi om varandra, vad visste vi egentligen
Ändå så kysstes vi och när vi älskade så tänkte jag äntligen
Vi slet av oss kläderna, vi rörde oss i ett trångt enkelrum
Det var ett nytt liv, en ny resa och det var ett nytt millenium
Vi brann som cigarretterna brann upp i rummets askopp
Jag ville vara nära Frida, älska hennes själ och kropp

Det var en vacker dag, det var första veckan i april
Frida viskade: det är din chans och du gör vad du vill
Jag svarade att det känns som om jag gör det för första gången
På radion spelade de en låt, jag förknippar Frida med den sången
Vi pratade om hur livet borde vara och sen så älskade vi igen
Frida vill du älska igen, ligga och kela och hitta på nått kul sen ?

Men sen kom stunden då vi plötsligt skulle skiljs åt
Det var blandade känslor, du sa att du kände smaken av gråt
Det kändes fortfarande som om jag gjorde allt för första gången
Jag tog tåget, och Frida stod ensam kvar på perrongen
Jag ville inte lämna Frida men jag hade inget val
Frida blev kvar i Stockholm då jag lämnade Stockholms central

Vi träffades ett par gånger, men ett år gick
Det blev korta brev, telefonsamtal, det var det som vi fick
Jag hörde fortfarande talas om dig, du var fortfarande gift
Jag visste att du inte kunde dämpa din ångest och drift
Efter ett tag så skilde mig, det gick inte, det blev som det blev
Men Frida jag älskade dig och det blev alltid vi i varje dikt som jag skrev

Sista gången då jag såg Frida på vårt hotell grät hon ensam i sängen
Frida berättade att hon levde ett liv, och jobba eller var i svängen
Hon grät när jag höll om henne, hon grät då jag gick, jag minns hennes tårar
Frida sa att hon skulle klara sig, men att det gjorde så ont för att hon hade börjat förstå
Frida höll om mig en sista gång och hon kysste mig och sa: det kommer aldrig bli vi två
Hon höll om mig länge och viskade : även om jag önskade att det inte var så
Frida snyftade fram : vad har vi för chans, vad har vi för möjligheter, vi är dårar
Hon bad mig att gå, och jag lämnade henne gråtandes där i sängen, hon upprepade gå
Jag stod still och tvekade, men förstod att det var lika bra, fast jag ville stanna kvar då

Jag levde ensam och jag tog mig ensam genom följande vår
Jag behövde tid för jag hoppades på att tiden skulle läka alla sår
Men Frida fans alltid kvar där i bakgrunden
Men så e dag så kom då den där magiska stunden
Stockholms city under solen någon gång 2001
Där stod Frida en vackert kurvig brunett
Frida sa : Jag vill inte prata om allt som har hänt
Hade du vetat om sanningen hade du aldrig återvänt\"

Vi pratade i timmar, vi gick runt i Stockholm och pratade minnen
Jag försökte suga i mig så mycket som möjligt, skapa en bild med mina sinnen
Det var så mycket som jag ville säga, det var så mycket som jag ville fråga
Jag såg i dina ögon att du fortfarande hade lite av din skäls låga
Det fans saker som vi inte kunde prata om och det fick vi acceptera
Men det fanns så mycket känslor, och Frida vi kunde få nya, ännu flera
Men tillslut var tiden över och vi lovade att hålla kontakten, vi var ju vänner
Det sista Frida sa var : vännen i ditt hjärta vet du vad jag känner

Jag hörde talas om Frida, det hände då och då
Det var nog mest tomt prat, skvaller och så
De sa att Frida gått vilse i snön på en fest
I dag så kunde hon dyka upp som en gäst
Hon ställde upp på det mesta för en lina
Frida knarkade bort allt det där, det där fina
Frida jag önskar att jag kunde hjälpa dig
Frida jag önskar att du kunde höra av dig till mig
Frida jag önskar att vi inte var en och var för sig
Frida jag önskar att det de säger inte var sant
Du som tog mitt hjärta och satte det i pant
Men jag vet att det tyvärr är sant, det känns så
Precis som jag visste att det aldrig skulle bli vi två
På samma sätt inser jag att skvallret stämmer då och då
Synd att det plötsligt krävdes droger för att du skulle nå det blå