ack Igor
 
hör du tomhetens tysta skallrande
ser du krusningen av det osynliga över ögat
känner du doften av spillt blod och kaffe

ack Igor

är mina frågor inte utan mening

för

kan någon av oss höra, se och känna
är allt inte bara skrap av ord i sten
och kastade murars tröstlösa fall

och kanske ändå Igor
ja kanske ändå Igor

kan vi

för mitt ibland oss står mager häst i skeva dagars skuggor

en flykting 

liksom oss

dragna som vi är
ur gröpta munnars klyftor 
och de eviga linjerna av intet