det är kalenderns
första dag i våren
och det snöar mer
än vad det gjort
på hela vintern

jag sparkar genom
drivor av slaskhögar
mumlar att
vad fan vet du
om att vara
så tom
att du är osynlig



vad fan
vet du

om att vara
osynlig



på måndagen rensade jag bort allt ogräs
ur trädgårdslandet
jag tänker jämt att jag borde så någonting där
morötter kanske
men det gör jag aldrig



varannan dag går jag ut
för att hämta posten
ur en krockskadad
brevlåda

kanske hoppas jag
att jag plötsligt
ska mötas av
en trimma hopp

men det gör jag aldrig
heller

och snart kommer väl
pensionskuverten också
måtte djävulen ta mig
innan dess




jag mötte en kvinna
en gång
förra sommaren
hon sa att jag levt
så många liv
förut

hon sa att
snart är du tillåten
att vandra i frid




men vad vet hon
om att vara

osynlig

transparent

glasklar




vem vet
var rymden slutar

och vem säger
att den expanderar
trots att den
är oändlig