Den panik du får, när vinden står stilla och timmen inte är sen.
Det är komik hur du mår utan några egentliga problem.

Du frågar varför ingen ser,
varför ingen löser icke-existerande problem.

Gråter bort det som inte finns,
tänker på förstärkta minnen du och ingen annan minns.

Det är komik och ironi att du inte förstår,
att det är du som måste lösa ditt onda.
Det är komik att problem som inte finns,
inuti dig sakta frodas.