jag är en gåta i nio brev
det åttonde varsamt kysst på ditt nyckelben
en strandad val, ett litet rosa hus
sju vilda hallon trädda på en flygande tråd

jag lämnar saker inom mig
som förbipasserande tågstationer
för kreativitet är att inte bry sig om resultatet

jag är en vit påse rymd
i de stora delarna väl utvald tomhet
fem nyfödda bakterier, ett yrvaket vakuum
tre hela fält av hysteriska hattifnattar

Jag stannar kvar på rälsen
för det finns en gren av matematiken
som är baserat på vansinne

gud är en metafor och jag är en paradox, en giftampull, ett läkemedel, en nål i nageln

ingenting kan skapa något hela tiden
men det står inte skrivet någonstans